Historien om Anfasteröd är ett drama fullt av äventyr, motgångar, framgångar, drömmar och kärlek. Anfasteröd Gård har genomgående bebotts av starka karaktärer, revolutionärer som romantiker. Vår avsikt är att göra historien och dess personligheter tillgängliga genom att på naturliga sätt koppla dem till vår verksamhet. Vi lär oss massor av vår historia och hoppas att den även kommer att ge våra gäster en starkare känsla för platsen.
Innan 1300
Historien om platsen börjar långt innan gården Anfasteröd fanns. Inom gårdens marker finns en mängd boplatser från stenåldern och järnåldern, skålgropar, runstenar, domarringar och rester av en skeppssättning. Specifikt inom anläggningen Anfasteröd Gårdsvik finns både lämningar av en bosättning från stenåldern samt stenrösen. På ängen i västra delen av området för säsongscampingen har rikligt med avslag från flinta för verktygstillverkning hittats. Stenröset på toppen av Vätten, berget som anläggningen klättrar upp för, fungerade under medeltiden som vårdkase där man tände eldar som signalerade fara hela vägen till/från fästningen på Marstrand. Det är inte svårt att föreställa sig att sluttningen mot den skyddade innerskärgården var en lämplig plats att slå sig ner på, med närhet både till hav och jakt.
Efter 1300
Från 1300-talet och fram till freden i Roskilde 26 februari 1658 kan man säga att Bohuslän ständigt hamnade i kläm mellan Norge, Danmark och Sverige. Gårdarna utsattes med jämna mellanrum för plundring och förstörelse. Under ”brännefejden” 1612 brändes hela 60 gårdar ner i området kring Ljungskile vilket ska sättas i relation till att det fanns runt 100 gårdar totalt. Det är under denna period de större gårdarna kring Ljungskile börjar omnämnas. Bygdens äldsta och mest välbevarade kyrka är Resteröds kyrka som är uppförd under 1100-talet. Anfasteröd finns omnämnt redan på 1300-talet. Från slutet på 1500-talet fram till början av 1800-talet ägdes gården av länsmän, där både gården och yrket gick i arv.
På Anfasteröd har det genom historien drivits jordbruk och skogsbruk samt verksamheter i nära anslutning, som:
- Kvarn (Lyckornakvarn och kvarnruin i Brattefors)
- Mejeri (Beläget senast i det hus som många känner till som gamla klubbhuset till golfbanan)
- Sågverk (Sågedalen vid Bratteforsån)
- Smedja (I det grå huset längst vägen vid havet)
Människorna på gården
Andrew MacFie
År 1845 såldes gården till Andrew Macfie, en affärsman från Skottland. När fartyget familjen reste med från angjorde Bohuslänska kusten tyckte skepparen att skärgården såg allt för lömsk ut och valde att sätta iland flyttlasset så långt söder ut som vid Hättans fyr, i närheten av Marstrand. Därifrån fick sedan familjen och hela bohaget transporteras med häst och vagn till Uddevalla där de bodde tillfälligt. När de väl kom fram till Anfasteröd var det först Jessie, Andrews vid det laget höggravida fru som tog ett uppfriskande dopp i havet. Efter badet dröjde det inte länge innan sonen hade fötts. Han lär själv ha sagt att det var på grund av havsbadet som han blev sjöman.
Andrew Macfie gjorde sig känd i grannskapet som galen. Kanske berodde det på att han aldrig lärde sig svenska, till lokalbornas frustration. Andrew introducerade en rad nya metoder i jordbruket vilket mottogs med viss skepsis. Bland annat införde han täckdikning och odlade klöver för att öka kväve mängden i marken, något som idag är vida praktiserat men som då tolkades av ortsborna som att han “odlade rosor istället för mat”. Andrew Macfie introducerade även curling i Sverige, vad Ljungskileborna tyckte om den nycken går inte att utröna men något curling-mecka blev Ljungskile aldrig.
Robert Macfie
Rober Macfie tog över gården efter sin far Andrew. Han gjorde sig känd som en fängslande gestalt till följd av sin ”vänsällhet, stora vyer, sin mångfrestande initiativkraft” men också för sin ”frodiga generösa men ekonomisk alltför vidlyftiga natur”. Robert kom att bli en mycket viktigt person för Ljungskiles historia, framför allt för att han tog initiativet till att grunda Lyckorna kurort på Anfasteröds dåvarande marker. Han hade sett hur Marstrand, Lysekil och Gustafsberg blomstrade och såg potential i att skapa en liknande kurort i Ljungskile. Det berättas om hur han själv åkte till Marstrand, och till baderskornas (dåvarande tidens spa-behandlings-terapeuter) stora förskräckelse beställde alla behandlingar man kunde hinna med på en dag. Värt att påpeka är att man på den tiden såg kurbad som något mycket påfrestande för kroppen. Väl hemma på Anfasteröd lärde han upp nyanställda baderskor baserat på den information han inhämtat på Marstrand. Robert uppmuntrade anställda att bygga sig hus på Lyckorna som uthyrdes som boende för badgästerna om somrarna och han förmådde välbärgade från större orter att bygga hus åt sig själva. Flera av dessa fantastiska hus står kvar än idag, det närmaste exemplet är Villa Sjötorp som dessutom kan upplevas på nära håll. År 1876 tog ruljangsen på Lyckorna verkligen fart i och med anläggandet av Lyckornas ångbåtsbrygga. Ångbåtsbryggan var avgörande för att kunna ta emot badgäster i större mängder då de som redan tidigare tagit sig till Ljungskile gjort så via långa obekväma hästtransporter, eller med mindre båtar från Stillingsön. Varmbadhus och kallbassiner uppfördes. Senare tillkom även en badrestaurang, societetshus, parker, musikpaviljonger, promenadvägar, butiker m.m. Bland annat anlade man strandvägen som förbinder Lyckorna med Ljungskile. Lyckorna ansågs på grund av sitt ”balsamiska klimat” vara särskilt lämplig som kurort för bröstsjuka patienter. År 1887 kom kung Oscar II med sitt fartyg ”Drott” för första gången på besök till Lyckorna, tillsammans med ”förnämiteter från Marstrands societet”. Kungens initialer finns inristade i bergsväggen vid Kungsparken. Robert Macfie var full av idéer, vilka han ofta genomförde med mer eller mindre lyckade resultat. Om honom kan vi berätta ett oändligt antal historier. Följ med på en av våra guidade turer så får ni höra mer.
Harry Macfie
Harry Macfie var brorson till Robert Macfie och har kallats Sveriges Jack London. Under sina ungdomsår upplevde han sina första vildmarksäventyr i Anfasteröd skogar. Som 19-åring gav han sig iväg till Nordamerika som guldgrävare, trapper, kraftkarl och gruvingenjör. Under sina äventyr upplevde han guldjakt, indianöverfall och han blev till och med jagad av kosacker i Sibirien. Harry blev rik på upplevelser men inte på guld. Sina upplevelser delade han med sig av i flertalet äventyrsböcker. Harry var även den som introducerade den kanadensiska kanoten i Sverige, vilka han byggde i sin verkstad vid Skottorp på Lyckorna. Kanoterna byggdes på rib med lackad duk, med de kanadensiska indiankanoterna som förebild. Än idag är “Harry Macfie canoe club” aktiva i Sverige.
Harry själv tyckte stundtals att livet på Lyckorna var lite väl stilla och han gav då sig ut på kanotfärder på sjöarna runt om i Bohuslän. Sugen på ett eget kanotäventyr? Vi har kajaker och båtar till uthyrning.
Erik och Ella Söderlund
Erik och Ella Söderlund köpte Anfasteröd 1922, med det var inte en enkel flytt. Ella som var uppvuxen på Gullmarsberg på Bokenäset kände stor sorg över att lämna de vackra bokskogarna i hennes hemtrakter. Erik som var en handlingens man och även en omtänksam sådan, planterade därför en bokskog på Anfasteröd åt sin maka. Denna fantastiska skog skapar idag, nästan hundra år senare, ett sagolikt rum i naturen.
